Tips och råd om underhåll och renovering

Nåtlimning

Stod båten kvar på land i somras?

I så fall är du inte ensam. Det finns åtskilliga gamla träandungar som inte är i seglingsbart skick och har stått på land ett bra tag. Om båten är väl täckt skyddar det från rötskador, men en andunge av trä behöver komma i vattnet varje år. Annars torkar och spricker den. Att nåten mellan borden i botten spricker upp litegrann är inte något stort problem, det brukar svälla igen på något dygn när båten kommer i sjön. Men om en andunge lämnas på land under längre tid så blir det värre. Stävar, kölplanka och bottenstockar är särskilt känsliga eftersom ek har större fuktrörelser än de flesta andra träslag. Därför brukar spunningen, fogen mellan bottenstock/stävar och första bordet, öppna sig redan första våren. När eken får torka än mer, så spricker träet och skruvarna får dåligt fäste. Borden kan då lossna helt eller delvis från spant, bottenstockar, stävar och kölplanka. Båten kan bli deformerad om förskeppet inte är stöttat ordentligt. Har det gått så långt krävs ganska mycket jobb för att rädda båten. Men det är inte alls omöjligt!

I första hand ska man förstås göra vad man kan för att undvika att båten torkar ut. Om den står utomhus bör man ha en presenning som når ända ner till marken. En enkel åtgärd är att köpa en rulle byggplast (kraftig plastfolie). Tejpa plasten längs vattenlinjen och låt den antingen hänga ned till marken eller tejpa ihop den runt undervattenskroppen. Blöt sedan ned några tidningar och lägg in dem under plasten. Kolla sedan då och då att tidningarna fortfarande är blöta. Det här rekommenderar jag även för båtar som kommer i sjön varje år, särskilt om de står länge i vårsolen på en torr uppläggningsplats.

Nåtlimning är en bra metod för att stabilisera en kravellbyggd båt som spruckit upp. Det kan göras både över och under vattenlinjen, men båten måste vara hel och väl hopskruvad innan man nåtlimmar. Om bordläggningen i botten inte ligger an ordentligt mot spant och bottenstockar eller om något eller några bord har rest sig t ex vid stävarna, är det ingen idé att limma. Dessutom ska träet vara ganska torrt, ca 15% fuktkvot, men inte helt uttorkat. Då blir det problem när borden sväller. Så man kan alltså inte bara limma ihop en helt uttorkad andunge.

För att kunna jobba med båten måste man därför börja med att blöta ner den, t ex låta den hänga i en kran några dygn så att den sväller och sedan torka några månader till lagom fuktkvot. Eller också smetar man in ett mjukt tätningsmedel, t ex Tät, i nåten och sjösätter som vanligt på våren. Då bör man nog segla lite försiktigt den sommaren!

När båten sedan har stått på land ett tag börjar man med att ta ur proppar och sätta i nya rostfria skruv där det behövs. Själv har jag bytt överallt till nya, något grövre bronsskruv eftersom de gamla rödgodsskruvarna höll på att vittra sönder. Över vattenlinjen behövde jag då borra upp propphålen och sätta i nya grövre propp för att det skulle bli fint. På många båtar behöver man också byta några spant och kanske en eller flera bottenstockar, undre stävar och stävbultar. Då är det ett betydligt större jobb som du kanske bör ta hjälp med. På min båt var t o m kölplankan så sprucken att den behövde bytas.

När båten är hel och hopskruvad, har rätt form och lagom fuktkvot är det dags att nåtlimma. Det går ut på att såga eller fräsa upp nåten och limma in mahognylister mellan borden. Hur det går till har jag skrivit om tidigare i andungebladet, se …. De flesta, inkl. jag själv, behöver ta hjälp med detta moment. Men det är inte ett jättestort jobb om båten bara är OK för övrigt.

Bli nu inte avskräckt om du har en gammal, uttorkad andunge. Om du ser till att båten har bra täckning och är inplastad under vattenlinjen blir det i alla fall inte värre. Och du kan alltid be någon av oss i klubben att titta på båten och diskutera vad som behöver göras!

Tillvägagångssätt vid nåtlimning

Kravellbyggda båtar brukar förr eller senare spricka upp i nåten, dvs. i fogarna mellan borden. Limmet mellan borden försvagas med åren och klarar inte längre att motverka fuktrörelserna i träet. Det sker i första hand under vattenlinjen, där fuktkvoten i träet varierar kraftigt mellan höst och vår. När båten blir tillräckligt uttorkad, t ex om man skrapar ned den till träet en solig vårdag, spricker fogen upp. Men nåten kan också spricka upp p g a andra påfrestningar, t ex vid en kraftig grundstötning eller om röstjärnet drar isär borden från varandra. När limmet en gång har släppt, kommer nåtet att öppna sig varje gång träet utsätts för torka eller annan påfrestning.

Det här är ju ett vanligt fenomen, men hur allvarligt är det? Under vattenlinjen går ju nåtet oftast igen något dygn efter sjösättningen och det betraktar vi ju som normalt. Över vattenlinjen tenderar nåten i stället att spricka efter sjösättningen, när försommarsolen torkar ut bordläggningen. Det är inte så bra, man får läckage vid krängning och fukten ger efter en tid svarta ränder i bordläggningen om man inte impregnerar noga varje år. När nåten spricker upp förlorar båten också en stor del av sin strukturella styrka. Den skadas lättare vid grundstötningar och den blir sned eller får slokande ändskepp om den pallas upp dåligt. En sprucken båt är därför känsligare och kräver mer vård och omsorg. Men sköter man den rätt kan man ändå hålla den i fint skick, se mina tidigare artiklar i andungebladet!

Nåtlimning är ett sätt att återställa båtens styrka och täthet genom att fräsa upp nåten och limma in lister. Erfarenheten visar att det är en mycket bra och hållbar metod om det görs rätt. Men några saker måste man tänka på:

Skrovets form blir fixerad vid nåtlimningen, så ev. skevheter eller hängande ändskepp måste justeras. Det är oftast inget stort problem på andungar, men är man tveksam så bör man rikta upp båten och mäta noggrant.
Bottenstockar och spant ska vara hela och borden ska vara ordentligt fastskruvade i dem. Om inte, så börja med att byta trasiga spant och dåliga skruvar enl. tidigare artikel i andungebladet! Även rötskadade bord ska förstås bytas ut före nåtlimningen.
Bordläggningen får inte vara för fuktig, då fäster inte limmet. Man bör komma ned till en fuktkvot på högst 15 %. Man kan behöva ställa båten i ett delvis uppvärmt utrymme en tid. Men var försiktig så att den inte torkar för mycket! Ev. kan man skrapa rent just utefter nåten men inte på resten av borden.
Man bör inte limma alla nåt samma år. När bordläggningen sväller, kan det nämligen finnas en risk att spanten dras av eller att borden lossnar från spanten. Ta t ex botten först och vänta med friborden till nästa år.

Epoxilimmet kan ge besvärlig allergi. Använd alltid skyddshandskar och slipa aldrig förrän limmet härdat ordentligt.

När andungarna byggdes använde man oftast karbamidhartslim, t ex Aerolite. Numera är epoxilim helt dominerande. Det har använts ganska länge och hittills verkat klara sig bra. Epoxin är stark och har mycket bra vidhäftning på de flesta träslag (utom ek, så det går inte att nåtlimma spunningen!) Efter lång tid under vatten försvagas dock även epoxi.

I korthet går nåtlimning till så här. En utförligare beskrivning finns i Thomas Larssons utmärkta bok Träbåtsrenovering.

Först ska nåten sågas upp, från stäv till stäv. Även laskarna, de sneda skarvarna, bör sågas upp och limmas. Man behöver en cirkelsåg med specialslipad sågklinga så att springan blir ca 4-5 mm bred men lite smalare längre in i bordläggningen. Såga upp nåten till ca 2/3 av djupet. Det här låter äventyrligt och det är det också! Därför måste man spika upp en styrlist för varje nåt så att man sågar rakt och mitt i nåtet. Det är inte så roligt att spika i bordläggningen, men nödvändigt! Det går också att använda en fräs, men även för den behövs en styrlist. Dessutom kan borden bli överhettade eftersom fräsen inte är lika bra på att mata ut spånen.
Såga upp lister i mahogny som precis passar i springan. De ska alltså ha samma koniska form. I ändarna anpassas listerna efter springans djup.
Se till att temperaturen är den rätta och blanda till epoxi. Stryk med en pensel både i springan och på listen. Blanda sedan in förtjockningsmedel och pensla ut ett överskott i springan.
Montera listerna och banka lätt så att de bottnar i det uppsågade nåtet. Om man har lagom mycket lim, fylls alla hålrum och limmet tränger in till bordläggningens insida. I aktern, där borden är krökta, behöver man förmodligen sätta ytterligare spikar i bordläggningen för att fixera listerna.
Låt limmet härda tillräckligt länge i rätt temperatur. Hyvla ned listerna och ta det sista med slipmaskin. Överskott av lim kan tas bort med värmepistol och skrapa. Till spikhålen täljer man mahognystickor (runda tandpetare är perfekta, men jag har inte sett några i mahogny...) som trycks in hålen med lim.

Det är förstås svårare få ett snyggt resultat när man nåtlimmar en lackad bordläggning. Tänk på att mahognylisterna bör vara ljusare än bordläggningen eftersom träet mörknar första säsongen. Vänta därför med att skrapa ned friborden till år två.

Kan man göra det här själv? Med rätt verktyg och en bra lokal är det inte omöjligt. Vill man pröva i liten skala kan man använda en tunn klinga och limma in smala lister. Då kan man göra om det senare. Med Quaque fick jag hjälp av Stockholms båtsnickeri. Resultatet har blivit jättebra. Efter tre år (inklusive renskrapning det tredje året) är Quaque som ny, tät som en plastbytta och alldeles slät. Men då hade jag själv redan bytt ett antal spant, och i samband med nåtlimningen ersatte jag i stort sett alla skruvar i bordläggningen med bronsskruv. Dessutom har jag fått den dåliga kölplankan utbytt, och det var ett stort jobb eftersom både kölen och första bordet måste demonteras.

Leif Sjögren