
VM i Mollösund 2018. Tanken föddes på en andunge igen. Jag låg vid sidan av, följde en segling. Varför är inte jag med här?
”Tveka inte”, sa Ami.
”Köp en i plast som är så oöm att barnbarnen kan segla den …!”
Jag var tveksam. Kan man verkligen köpa en andunge i plast?
Randi, nr 6 i trä, seglade Ami som tonåring hela kusten upp till Norge. På väg upp: ”Var är vi nu? Hamburgsund eller Havstenssund?” Inte alltid lätt att känna igen kustlinjen…
Ami var alltså väldigt positiv till en ny andunge påhejad av sin man Chris. Nu var vi en besättning. Dags att kolla Blocket.
I Gunnersviken fanns fem andungar på den tiden. Nr 1 som var Frank Rosenows (och Ingelas), vår nr 6, nr 35 och 51 i mahogny samt en röd i plast. Vi seglade VM utanför Hamburgsund, på Framnäs, i Hälleviksstrand och Skärhamn. Ami flyttade hemifrån och Randi såldes. En träbåt i familjen räckte och vi hade ju vår möbel, en K32:a som funnits där i alla år.


Nu tjugo år senare kikade vi alltså på Blocket. Ingen i trä fanns men N 82 importerad från Norge, numera SWE 132, fanns i Helsingborg. Den var inte fin. Inredningen passade bättre på en uteplats i trädgården och botten var flagnad, men för övrigt såg den skaplig ut i skrovet och masten var bra. Vi lät blästra bort all bottenfärg på en firma i Rönnäng. Då kom sprickorna fram! Cementen hade frostsprängt plasten. Efter många timmar i vintras och en hel del epoxi var det åtgärdat. Uppfräschad inuti med bland annat ny durk fick hon heta Elsa.
Vi sjösatte några dagar före VM, drog åt vanten och bytte ut några snabbskot. Vi hissade seglen och jag fick träna kryss hela Hakefjorden in till Stenungsund. Det kändes vant, men var den snabb nog…? Så mötte Ami och Chris upp och det var start. När vi då kände att båten gick, att vi valt rätt kant, att vi tjänat på senaste slaget, då var allt det slitsamma vinterarbetet glömt. PlastElsa blev till och med vacker.
Att komma tillbaka till andungeklassen är fantastiskt. Och så välkommande! Svensk Andungeklubb är verkligen livaktig! 21 båtar på startlinjen?
En eloge ska ges till Karl-Erik Hansson, tävlingsledare på StSS och medhjälpare för det fina sätt de genomförde seglingarna på. Väl avvägda banor, rättvisa startlinjer och startsignaler vid utsatt tid, präglade tävlingen. Sådant sätter vi seglare värde på!
Sten Ljungström