Andunge 73 byggdes hos Skåléns i Säffle 1966 och köptes av min far Cay Jensen. Efter att ha sålt sin Långedragsjulle året innan var han mycket hemlighetsfull om sin nästa båt som kom som en glad överraskning för särskilt mig och min broder. Vi hade drivit en andungekampanj ett tag. I Nösund fanns sen många år Eric Selanders andunge nr 34 (idag ägd av Torulf) och efter att ha fått låna den vid tillfälle var vi sålda. Inköpspriset minns jag inte men har för mig att det var strax under 10000:-.
Båten sjösattes i Göteborg och seglades upp till sin hemmahamn Nösund på Orust. Hon fick namnet ”Philur” och undertecknad försåg den med en vacker namnskylt. Med denna båt seglades huvudsakligen dagseglingar och enstaka längre seglingar av mig och min bror. Broder Norman gjorde första sommaren en långtur med vänner till Norge, mest för att få komma hem med norsk flagg under fiolen. Ett annat år på långtur blev han inblåst Brandskär då han var på långsegling med sin flickvän. Det slutade med en förlovning, ja så kan det gå om man blir inblåst med en Andunge. Det blir förstås speciella minnen av ungdomsårens första långseglingar med övernattning. Tänk bara på när man vaknade i arla sommarmorgon i Smögen av att fiskebåtarnas tändkulemotorer startades upp, ett numera utrotningshotat ljud. Sorgligt nog är annat vackert ljud redan utrotat; det från mistlurarna utmed kusterna.
Vi kappseglade lite i de mindre kölbåtsregattor som bjöds i vårt närområde (Hälleviksstrand, Käringön tex) och med goda resultat. Brodern konstruerande en trapets till båten så hon gick upprät även i hårt väder. Lite regelvidrigt, visst. Tappade man balansen i trapetsen hamnade man i bästa fall i focken. En segling blev vi diskade för nåt, jag minns inte vad, och döpte om båten till ”Protest” tills vi vann nästa segling.
Båten var i familjens ägo i 7-8 år och köptes cirka 1973 av en dansk som hette Boris. Han var stormförtjust och tyckte han fått mycket båt för pengarna (dryga 10000:- har jag för mig). Boris krävde att namnskylten skulle följa med. Båtens vidare öden känner jag inte till, inte förrän jag såg den på Näset för ett tiotal år sen och nu lär den ha hamnat på Lavön vid Ellös.
En lustig historia uppdagades dock då jag hade ett samtal med Tore Hallin, känd andungeprofil, numera bortgången. Jag ringde honom eftersom jag luskade i historiken kring den båt som jag idag är delägare i, SWE18 och som han ägt en period. Det visade sig då att Tore ägde nr 18 i slutet av 70-talet och han sen sålde den för att han hittat en finare båt, just nr 73. Jag var road av att veta vad båtarna burit för namn och han menade att nr 18 hade namnet ”Hajdå” och nr 73 ”Dågåvidå”. Det är möjligt att han skojade. Så märkligt nog var Tore ägare till bägge de andungar som jag haft tätast förhållande till. Tore var för övrigt också senare ägare till plastankan S113 och aktiv i arbetet att göra formen till plastandungen, som han berättade gjordes som en avgjutning av S62. Vid tillfället för vårt trevliga samtal var Tore ägare till K25:an ”Dronningen”, ett ståtligare namn än det han gav andungarna.
/2019-01-23 Christer Jensen